Föga litterärt

…är det här inlägget men eftersom den här bloggen är min och bara min är det ju bara jag som bestämmer vad som skrivs här, eller hur? Jag hittade den här enkäten hos charmiga Onekligen-Lisa och tycker att den är lagom engagerande för att avsluta veckan med:

10 FAVORITER
Färg: Rosa/lila.
Mat: Räkor, hamburgare, halloumi, svamp, kyckling, hummus och en massa annat smarr. Är inte det minsta petig när det kommer till mat (så länge det inte ligger en stor blodig köttbit på min tallrik – eller nåt som smakar dragon).
Band: Dött lopp mellan Kent och REM.
Film: Moulin Rouge
Bok: Eh, hur svarar man på den här frågan? Den hemliga historien av Donna Tartt ligger bra till men är i gott sällskap av många fler.
Sport: Frågesport
Årstid: Sommar
Veckodag: Lördag
Glassmak: Choklad/nötter/kola – ju kladdigare desto bättre.
Tid på dygnet: Kväll

9 FÖR TILLFÄLLET
Humör: Fortfarande glad över alla bra konserter på helgens Popagandafestival.
Smak: Cola light
Kläder: Rosa basictopp och beige kjol från H&M.
Bakgrund: Nåt slags amerikanskt katastrofprogram på TV som jag inte tittar på men är för lat för att stänga av och katten Sven som ihärdigt jagar en ihopknuten plastkasse runt runt runt (den borde vara död nu).
Nagellack: Cremegrått på tårna och metallicrosa på fingrarna.
Tid: 23.51
Omgivning: Lägenhet.
Irritationsobjekt: Helgen som, precis som vanligt,  tog slut alldeles för fort.

6 HAR DU NÅGONSIN
Dejtat någon av dina nära vänner: Nej.
Brutit mot lagen: Nej.
Blivit arresterad: Nej.
Badat naken: I badkar så klart men inte sjö/hav.
Varit med på tv: Fladdrade förbi i bakgrunden en gång för 10 år sen. Inte ens 15 minutes of fame för min del alltså, snarare 1 sekund.
Kysst någon du inte känner: Kan nog ha hänt.

3 PERSONER
Du kan berätta allt för: Lovely vänner långt bort och nära.
Du tycker om: Som jag inte känner? Maria Wetterstrand, Lina Thomsgård (som startade Rättviseförmedlingen) och Annika Lantz.
Du inte gillar: Mansgrisar, rasister och andra idioter. Ingen nämnd, ingen glömd.

2 VAL
Kaffe eller te: Te
Vår eller höst: Vår

1 ÖNSKAN
Att hösten ska dröja ett tag till innan den är här med regn och mörker.

Petter Lidbeck är Hans Koppel

Så var då namnet ute efter mycket gissande och diskuterande i bok-Sverige. Min reaktion var ett klassiskt ”Jaha”. Visst har jag hört namnet Petter Lidbeck nämnas mer än en gång i Koppelgissningarna, men för övrigt har jag aldrig hört talas om karln som tydligen är en framgångsrik barn- och ungdomsboksförfattare.

Kanske framgångsrika pseudonymer borde fortsätta vara hemliga?

Kungens födelsedag av Hans Koppel

                                                                                                                                                                                                                                                    I I Hans Koppels tredje bok hinner vi träffa många personer på de 180 små sidorna – kungen som önskar att han hade mer att säga till om, Markus som jobbar på ett sjukhem och är kär i den demonstrerande och kaxiga överklastjejen Milou, livvakten Johan som funderar mycket på Borlänge, hans fd styvdotter Josefin som jobbar på café, stjärnadvokaten Hidayah, åklagaren Sten Nordén som använder gamla lärarerferenheter i sitt jobb, den snart 110-åriga Elin och någa till - och som ni förstår hinner man inte gå in speciellt djupt i varje situation eller relation.

På sant Hans Koppel-vis ligger dock styrkan just i det knappa; att berätta mycket med få ord och förmedla mycket information och många känslor mellan raderna. Precis som i Vi i villa och Medicinen är språket skarpt och ironiskt och det är gott om vassa formuleringar, och precis som tidigare sätter man ibland skrattet i halsen och mår dåligt istället.

Tyvärr lever inte Kungens födelsedag upp riktigt till samma nivå som Vi i villa men det är fortfarande en riktigt bra och läsvärd liten bok. Delarna jag gillar bäst är nog de om just kungen och de vanliga tankar och funderingar han har. Tror ni att vår kungs tankar vandrar så här när han är ute och kör bil?

”Den misslyckade spanska statskuppen 1981, Juan Carlos tal till nationen. Det var helt avgörande, historiskt, säkrade demokratin. Den spanske kungen vann världens respekt och sympati. Fast någon statskupp var väl inte att hoppas på i det här landet? Hette han inte samma förresten? Han med handsken i luften som hade jobb utan lön på idrottsfirman Puma? Eller var det John Carlos? Puma startades väl för övrigt av brorsan till Adi Dassler som låg bakom Adidas? Eller? Kungen lovar sig själv att kolla upp saken nästa gång han sitter framför en dator.” (sid, 127)

Vem författaren är? Sedan jag läste första boken för ett par år sen har jag nog gissat mig igenom större delen av kultur-Sverige tre gånger i jakten på tänkbara kandidater. Jag är övertygad om att h*n är journalist eller etablerad författare dels på grund av det säkra sättet att skriva och dels för att en hel del branschkunskap anas framförallt i Medicinen men även de två andra böckerna. De senaste namnen jag har funderat på är Andres Lokko eller Jessica Gedin, men efter Kepler-besvikelsen förra året försöker jag ställa in mig på ett för mig okänt namn för att besvikelsen inte ska bli så stor. På onsdag kl 13 kommer svaret att publiceras och därefter har vi väl nästan bara Tim Davies kvar att knäcka?

Recensionsex från Telegram förlag.

Klass – Är du fin nog? av Anneli Jordahl

Anneli Jordahl är kulturjournalisten som har skrivit en tunn liten bok med ett stort innehåll. I det långa reportage som boken nästan kan kallas diskuterar hon begreppet klass bland annat genom att intervjua personer med olika bakgrund. Vi har överklasskillen David Lagercrantz som försökte göra en klassresa åt ”fel håll”, arbetarsonen Ragnar Thoursie som blev en hyllad poet och Elsvig Svensson som är sjukpensionerad undersköterska och Anneli Jordahls mamma. Alla är de födda och uppvuxna i det ”rättvisa” Sverige men har väldigt olika förutsättingar och förväntningar på livet.

Läs den här boken! Den är väldigt intressant och ibland behöver man läsa sånt här för att tänka till lite. Ingen tror väl att vi lever i ett klasslöst samhälle även om det ibland ser ut så på pappret?

När du sen har läst färdigt kan du behålla boken och sitta och klappa på den – den är nämligen en mjuk och snygg sammetspocket!

Den hungriga bokmalen

Jag vet ju att ni är bra på att läsa men hur står det till med förmågorna inom klur- och räkneområdet? Jag hittade den här tankenöten på bloggen vemihelvete.se idag och lånar den för att se om mina läsare är smartare än jag (som hade fel). Svara i kommentarerna och vinn evig ära. Klicka gärna vidare in till bloggen sen, men vänta tills du har klurat klart eftersom svaret framgår tydligt på förstasidan.

I en bokhylla stod 7 volymer av ett uppslagsverk som vanligt sida vid sida. Inlagan i varje bok hade en tjocklek av 4 cm, och pärmens tjocklek var 5 mm på vardera sidan.
  

En hungrig bokmal åt sig hela vägen från första sidan i första boken till sista sidan i sista boken.

Hur lång sträcka åt sig bokmalen sammanlagt genom uppslagsverket?

Uppdatering: Lösningen finns nu i kommentarerna.

Vad ska du göra i helgen?

På onsdag har min bokcirkel träff efter två månaders sommaruppehåll och eftersom det var så lång tid emellan bestämde vi oss för ett dubbelboksprojekt: Nabokovs Lolita och Sara Stridsbergs Darling river. Ni kan ju gissa hur många av de totalt 745 sidorna jag läste på semestern och hur många jag har kvar att läsa nu på några dagar.

Samma dag är det även recensionsdag för Hans Koppels efterlängtade tredje bok som bör ramla in hos mig idag eller imorgon. Efter mycket gissande och spekulerande kommer vi då också äntligen få reda på vem som står bakom pseudonymen. Inte en dag för tidigt! Varför har ingen lyckats knäcka den än när Kepler bara kunde vara hemliga några månader?

Så ja, det blir nog en hel del läsande i helgen för min del…

Releasemingel med Kristina Ohlsson

Ikväll var det releasemingel på Medelhavsmuseet för att fira Kristina Ohlssons andra kriminalroman Tusenskönor som nu finns att köpa (och bör läsas!). Förutom god mat & dryck, trevligt sällskap och en goodiebag innehållande smått & gott bjöds det även på intressant intervjusnack mellan Kristina och Bokhoras Jessica Björkäng. Intressant och underhållande om skrivande och böcker.

Kvällens huvudperson: Kristina Ohlsson

Samtal mellan Kristina och Jessica Björkäng.

EvaEmma och jag

Bokhora-Jessica och Karin från En bokcirkel för alla

Tack allihop för en trevlig kväll!

Tusenskönor av Kristina Ohlsson

Tusenskönor börjar med flera olika parallella historier: Ett prästpar hittas skjutna i sin fina men opersonliga lägenhet i centrala Stockholm. De har lämnat ett avskedsbrev men vännerna vägrar tro att de har begått självmord. 

Ali har flytt från Irak och sitter nu inlåst i en lägenhet i väntan på att få göra sin sista betalning till människosmugglarna som har fört honom till Stockholm. Allt han kan göra är att röka och längta hem.

En ung svensk kvinna blir rånad i Bangkok och inser att hon inte bara har blivit bestulen på pass, telefon och pengar utan även att hennes hemresa har blivit avbokad, att hennes mailkonton är nedstängda och att hennes tillhörigheter har försvunnit från hotellet där hon har bott.

Det här är andra boken om Fredrika Bergman, Alex Recht och deras kollegor i utredningsgruppen och handlingen tar vid något år efter att Askungar slutade och en del har hunnit hända sen dess. Fredrika är gravid och hennes något oortodoxa sätt att leva måste nu komma fram till omgivningen. Axel har med hjälp av arbetsterapeuter och psykologer hämtat sig från olyckan i slutet av förra boken och Peders söner har nu hunnit bli ett år.

Det var trevligt att få träffa dem igen, tycker jag, och Kristina Ohlsson har här lyckats skriva en bok som är betydligt bättre än den första. I början känns den lite spretig och långsam men jag är hela tiden tryggt förvissad om att allt kommer att knytas ihop och snart är det rejält spännande. Jag luskade varken ut mördaren eller motivet förrän precis på slutet och det är just så jag vill ha mina deckare. I tack-delen såg jag att ett tredje manus är på väg till förlaget och jag hoppas att det handlar om en tredje Fredrika-deckare.

Recensionsex från Piratförlaget.

Twilight av Stephanie Meyer

Bella flyttar från Phoenix till sin pappa i obygden i Washington. Hon börjar i en ny skola och alla som någon gång har varit tonåring kan gissa hur mycket man då har att fundera och oroa sig över. Kommer hon att få vänner? Hur ska hon passa in och bli Bella och inte bara byns enda polismans dotter?

Första dagen i skolan träffar hon Mike (som blir kär i henne), Jessica (som är kär i Mike) och Edward (som Bella blir kär i och som dessutom är vampyr) och hon glömmer dessutom att maila sin mamma som har flyttat till Florida med sin nye pojkvän.

Ja, jag behöver nog inte berätta speciellt mycket om handlingen i den här boken eftersom jag sannolikt är en av världens sista att läsa den. Första tredjedelen av boken består av en himla massa tonårsdravel i klassen ”åh nej, vad ska jag säga till min kompis som är kär i killen som vill gå på date med mig och hur ska jag kunna tacka nej till daten med killen som min kompis är kär i men inte vågar stöta på så att han förstår att han borde bli ihop med kompisen istället”, andra handlar om hur Bella lär känna vampyrfamiljen och utsätter stackars Edward för långa förhör om hur det är vara vampyr. Tredje delen blir en lång  kamp mellan det onda och det goda i något slags Harry Potter-anda och alla kan ju gissa vilket lag som vinner.

Ni vuxna läsare som älskar det här: Vad är det ni älskar? Jag hade möjligtvis gillat och engagerat mig i Twilight-sagan när jag var i femtonårsåldern men nu? Nej, inte min kopp te alls.

Flickan med snö i håret av Ninni Schulman

En kall och snöig nyårsafton åker 16-åriga Hedda på fest hos en klasskompis och hennes relationskrisande föräldrar har middag hemma. Dagen efter kommer dottern inte hem och det tar ett tag innan föräldrarna börjar söka efter henne. Hennes kompisar känner inte till något om någon fest och när ingen verkar veta vart Hedda har tagit vägen kopplas polisen in.

Efter ett tag hittas kroppen efter en ung kvinna i en matkällare i närheten av Heddas hem. Hon är naken och har dött av ett skott i bakhuvudet. Är det Hedda som äntligen har hittats? Poliserna Petra Wilander och Christer Berglund på den lilla polisstationen i Hagfors påbörjar utredningen för att få svar på vem flickan är och vad som har hänt Hedda.

Efter en jobbig skilsmässa har journalisten Magdalena Hansson tagit med sig sin sexårige son och flyttat hem till barndomsmiljön efter många år i Stockholm. Hon får jobb på den lokala tidningsredaktionen, tar upp kontakten med vänner och bekanta från förr och sonen Nils lär känna nya kompisar men åker en lång bussresa till pappa i Stockholm varannan helg. De verkar komma in i samhället och lunken i Värmland men alla ser inte med lika blida ögon på att Magdalena har köpt hus och kommit tillbaka.

Magdalena skriver om Hedda-fallet och eftersom hon blir berörd av och engagerad i hennes öde undersöker hon fallet vidare parallellt med polisens arbete. Behöver jag säga att hon gör det med risk för sitt eget liv?

Ninni Schulman är själv journalist och uppvuxen i Värmland men nu boende i Stockholm så man får anta att hon vet vad hon skriver om. Jag tycker att hon har lyckats bra med sin första deckare som är mycket spännande. Dessutom är småstadslivet med alla-känner-alla-och-har-koll-på-alla-fenomenet trovärdigt även om jag flera gånger blir väldigt irriterad på flera av personerna. Polisen Christer är ibland så naiv att det kryper i mig men samtidigt väldigt sympatisk och mänsklig i relationen till sin pappa.

Som många andra bra deckare är det här en bok man fastnar i och helst läser utan avbrott men som sedan ändå inte fastnar. Jag läste boken för ungefär två veckor sedan och var nu tvungen att läsa delar av den igen för att komma ihåg handlingen. Att den är lätt att glömma drar väl ner omdömet något, men för övrigt är det här en spännande och läsvärd berättelse om allehanda vidrigheter (inte bara mord och död).

Gillar du boken och Ninnis sätt att skriva? Missa då inte hennes blogg där hon skriver om sin vardag och livet som författare och mamma. Hon har en märklig och ganska irriterande förmåga att använda fetstil alldeles alldeles för ofta, men för övrigt är bloggen både fin och underhållande.

Recensionsex från Forum bokförlag.