Postcard killers av Liza Marklund och James Patterson

Unga par hittas brutalt mördade i flera europeiska städer och allt tyder på att det är samma mördare som ligger bakom dåden. I samband med varje dåd skickas ett vykort till en kriminalreporter och en polaroidbild till den lokala polisen. När kvällstidningsreportern Dessie Larsson får ett vykort med ett Shakespearecitat skickat till sig förstår hon att mördarna är på väg till Stockholm och kort därefter får polisen sin post som tyvärr visar att mördarna ligger stege före även i Stockholm. Dessie, den amerikanske polisen Jacob och polisen Gabriella Oscarsson med kollegor drar genast igång jakten.

 ”Han sträckte sig efter bröllopsbilden som han fått mejlad av Emilys mamma. Hon var bara 21 år gammal, han hade hunnit fylla 30. De var ett fantastiskt vackert par, bröllopsbilden vibrerade av lycka och romantik. Han var klädd i frack, lång och ståtlig. Möjligen var han aningen överviktig, men det passade hans pondus som mäklare på Londonbörsen. Hon såg ut som en sagoprinsessa med håret i stora lockar runt huvudet, liten och späd och bedårande i sin benvita klänning. Hennes ögon strålade mot kameran. Hon hade bara haft ett halvår kvar av sina studier innan hon skulle vara färdig civileknonom.”

Nej, Liza Marklunds böcker läser man inte på grund av det fantastiska språket. Det är ofta korthugget med korta satser staplade på varandra, hon kommaterar något hysteriskt och person- och miljöbeskrivningarna är ofta både klyschiga och banala. Sagoprinsessa gifter sig med lite äldre man med pondus? Suck… Rent stilistiskt hjälpte det uppenbarligen inte att samarbeta med en annan framgångsrik författare. Nu har jag i och för sig inte läst någonting av James Patterson, så jag vet inte hur han brukar skriva. Är hans stil kanske liknande?

Men varför envisas jag då med att läsa de här böckerna om de är så dåligt skrivna? Jo, är det någonting hon är riktigt bra på, Liza, så är det att hitta på spännande mordhistorier. Tempot är högt och det tar ofta max fem sidor innan jag är helt fast och vill sträckläsa resten av boken. Den här boken är inget undantag men den är ännu mer snabbläst än Annika Bengtzon-böckerna och i sann amerikansk deckaranda är det extremt många och korta kapitel (här lyckas de klämma in 112 st på 346 sidor).

Det som är annorlunda mot Lizas andra böcker är att man tydligt känner att boken inte är skriven huvudsakligen med en svensk publik i tankarna. Platser, personer och händelser beskrivs mer allmänt, sträckorna anges ofta i kilometer och det betonas flera gånger hur man kan resa mellan olika EU-länder utan att bli registrerad eller få stämplar i passet.

Boken är absolut läsvärd om man, som jag, gillar deckare och är sugen på en lättsmält, spännande bok och jag tippar att den framtida pocketutgåvan så småningom kommer att läsas på många ständer och kunna hittas i bytesbokhyllan på många semesterorter.

Tack till Piratförlaget för recensionsex.!

5 kommentarer

Filed under Lästa böcker

5 responses to “Postcard killers av Liza Marklund och James Patterson

  1. Pingback: Tweets that mention Postcard killers av Liza Marklund och James Patterson « Bokbiten -- Topsy.com

  2. Jag kommer nog oxå att läsa denna boken, om inte annat för att det är spännande att se vad alla kritiker har emot den. *s* Och för att jag vanligtvis ändå gillar Marklunds böcker.

    • Bokbiten

      Läs den, men jag tror att den gör sig bäst om du läser utan kritikerglasögon på så slipper du irritera dig på klyschor och tråkigt språk.

  3. Pingback: Dubbelspel av James Patterson och Michael Ledwidge « Bokbiten

  4. Pingback: provläsning och tråkläsning « Bok 101 – ett projekt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s