Familjehemligheter av Niclas Ericsson

Journaliststudenten Patrik Andersson börjar sin praktik på KvällsKuriren (hur många omskrivningar för Expressen/Aftonbladet kan man egentligen göra?) och dagen efter blir han satt att bevaka mordet på en känd, homosexuell frisör. Polisen riktar utredningen mot att det rör sig om ett hatbrott, men Patrik som själv är homosexuell och bekant med mordoffrets sambo börjar gräva på datingsidor på nätet, på Stockholms bögklubbar och i skumma sex- och videobutiker och tror mindre och mindre på polisens teorier.

Suck. Det här är en taffligt skriven deckare, eller thriller som den kallas av Norstedts. Har man läst en deckare eller två förut förstår man tidigt vartåt det hela barkar. Självklart börjar Patrik gräva själv, självklart gör han detta med fara för sitt eget liv och självklart blir han jagad både av mördaren och polisen. Jag har själv ingen erfarenhet varken av polisutredningar, redationsarbete eller Stockholms bögvärld men det finns ingenting i den här boken som är trovärdigt. Det finns hur många uppenbart skumma typer som helst överallt och Niclas verkar bara kunna lita på sig själv och Mandy, den två meter långa transan han har känt sen barnsben. När mördaren väl avslöjas på slutet bryr jag mig inte ens längre hur det ska gå.

Författaren som till vardags är ledarskribent på Östgöta-Correspondenten men har även skrivit för bland annat Expressen ska tydligen skriva fler böcker om Patrik Andersson. Jag kommer inte att läsa dem.

13 kommentarer

Filed under Lästa böcker

13 responses to “Familjehemligheter av Niclas Ericsson

  1. På något sätt tycker jag faktiskt om att läsa recensioner av böcker jag vet att jag nog aldrig skulle läsa. Denna till exempel. Däremot gjorde du mig sugen på att läsa Hans Koppel genom ditt förra inlägg!

    • Bokbiten

      Jag tänkte faktiskt på dig när jag läste den här boken: ”Tänk om alla deckare är så här dåliga i Jessicas ögon”.🙂

      • Haha! Ärligt talat så har jag inte läst deckare på väldigt länge men antagligen tänkte du rätt.😉

        • Bokbiten

          …för då har du antagligen läst fel deckare som har avskräckt dig. Det finns en väldig kvalitetsvariation även inom den genren.

          • Jo så är det säkert. Fast egentligen tror jag inte att det är någon specifik deckare som har avskräckt mig. Jag är bara väldigt ointresserad av mysterier som ska nystas upp generellt inom litteratur, det behöver inte ens vara deckare. För att inte tala om hur svårt jag har för att läsa om poliser/polisrapporter/utredningar/morddetaljer. Däremot har jag börjat kolla på millennium-trilogin på svt play, den förlängda versionen, och tycker den är helt okej. Men därifrån till att läsa böckerna är det några mil.😉 Men en dag ska jag läsa en deckare och då är det garanterat dig jag kommer be om tips!

            • Bokbiten

              Det kan faktiskt vara så att man inte gillar en speciell genre (jag förstår till exempel inte alls charmen med fantasy/sci fi) och att deckare kanske inte är din grej. Det låter dock märkligt att du gillar Millennium på TV… Jag tycker att TV-versionen är klart bättre än biofilmerna men saknar fortfarande en massa från filmerna (nej, inte bara mer utredningar). Språkmässigt är de dock ingenting att hänga i granen. Som med många deckare måste man låta sig uppslukas av intrigen och koppla bort delar av språksinnet.

  2. Jag måste bara tillägga en sak. Jag försökte läsa Flickan från ovan för några år sedan, efter att ha blivit tipsad om den många ggr. Och jag kunde faktiskt inte med att läsa ut den, delvis för att den var lite tråkig men mycket för att det var så mkt mysterie-karaktär över den. Trist för jag hade verkligen trott att jag skulle tycka om den. Så det är inte själva deckargrejen jag har svårt för egentligen, inte bara. Har du läst? (kommer visst en film nu också).

    • Bokbiten

      Jag läste den för några år sen och tyckte att den var bra. Däremot förstod jag inte vad det var som var så fantastiskt utan jag tyckte mest att det var en ordinär, trevlig roman. Kanske ska testa att läsa om den för att bli lite sugen på att se filmen? Den lockar inte väldigt om jag ska vara ärlig.

      • Ja, du har rätt. Man måste inte gilla alla genrer. Även jag har svårt för sci-fi/fantasy. Extremt svårt till och med. Jag har inte sett biofilmerna förstås. Anledningen till att jag gillar tv-versionen är nog mycket att jag älskar Noomi Rapace och tycker hon gör en fantastisk skådespelarinsats (till skillnad från många av de andra, som återigen får mig att minnas varför jag inte gillar svensk nutida film så ofta). Men jag skulle aldrig slösa en lördagskväll på dem, så det är tur att svtplay finns i det, som så många andra fall.

        Nej jag förstår inte alls storheten med Flickan från ovan och kommer nog inte se filmen. Men läs inte om boken om du vill se filmen, för då är ju risken att man som vanligt råkar ut för gillade-boken-men-blev-besviken-på-filmen-scenariot.

  3. Bra skrivet! Kommer att hålla mig borta från den här boken, vilket jag nog hade gjort i vilket fall som helst eftersom jag är allergisk mot fula omslag. Boken ser ju faktiskt ut som en biologibok.

  4. Aha! Ännu fler som tycker olika om vad som är deckare och thriller. Vad gör denna till en thriller tycker du?

    • Bokbiten

      Jag har faktiskt aldrig funderat på om det verkligen är någon skillnad mellan de två orden utan reagerade bara på att förlaget kallade boken en thriller. Själv tycker jag att det svenska ordet deckare räcker gott för hela genren, men att spänningsroman kan passa för de lite mer lågmälda, långsamma berättelserna där brottet inte nödvändigtvis står i fokus. Hur använder du själv de olika orden?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s