Om hela du var gjord av chips, vilken kroppsdel skulle du då äta först?

Hundpalatset är huset på det högsta berget i Bromma där Martina och Erik Haag bor med barnen Jackson, Lucia, Dino och Diana, hundarna Hjortfot och Pimme samt katten Törnrosa. Här råder ingen Sköna hem-ordning utan soffan är så fläckig att man antagligen skulle ”…kunna leva flera veckor på soppa kokad på kuddfodralen” och när det är dags att leta efter skridskor går man ner i källaren och ”gräver i lådor märkta med jox blandade grejer”. När en journalist med kort varsel kommer på besök börjar Martina ”panikstäda med grävskopemetoden”.  Här finns alltså en hel del att känna igen sig i oavsett om man lever i en barnfamilj, har djur eller bara inte är så där fantastiskt strukturerad som man kanske skulle vilja vara.

Fånge i hundpalatset är en krönikesamling och jag lyssnade på den i CD-form uppläst av författaren själv. Jag skrattar gott åt en del krönikor, som Det är något läskigt i källaren del 1-6. Tyvärr hade hon spoilat den lite när hon var gäst i ett radioprogram jag hörde i maj, men det blir ändå väldigt kul. Jag skrattade även åt hårnojor med lysande kommentarer som ”Jag blir inte Carina Berg om jag rakar av mig håret – jag blir Ingvar Oldsberg!”.

I många andra krönikor tycker jag dock tyvärr att hon försöker ta poänger genom att göra sig korkad (banala historier som den om benvaxning i väntan på en taxi till ett bröllop) och jag stör mig väldigt på hennes barnsliga språk där hundar vaffar, katter mjauar, någon som ser ut som en kabboj och Marabous choklad heter sveitschernöt.

Förutom de dråpliga och de ”ska-vara-roliga-men-är-bara-tråkiga” krönikorna innehåller boken en tredje kategori som jag tycker allra bäst om: tonårsavsnitten. Här funderar  Martina på sociala hierarkier, vilka personer som är balla, nästan balla respektive töntar och hur mycket man är villig att offra för att bli sedd med rätt personer och tillhöra rätt klick, samt om den jobbiga balansgången mellan att vara cool och utmärka sig samtidigt som man inte vill något hellre än att smälta in i mängden. Här bjuder hon på igenkänning av det mer tragiska och tänkvärda slaget.

Flera gånger under lyssningen kommer jag att tänka på ett radioprogram som jag har för mig att Martina och hennes syster Bea hade någon gång i slutet på åttiotalet. Någon mer än jag som minns det?

(Rubriken är en frågeställning ur boken.)

Recex från Piratförlaget

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Lästa böcker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s