Big brother med dödlig utgång

Första boken i serien (so far en trilogi, men jag vet inte om det ska komma fler – vet du?) har följande baksidetext:

24 deltagare. Bara en överlever. Allt direktsänds.

Det är årets största tevehändelse. Allt direktsänds. De utvalda ungdomarna stylas, intervjuas, tränas och får möjlighet att locka till sig sponsorer innan de släpps ut på arenan …

Spelens utgång: Den som överlever får åka hem…

En gastkramande framtidsroman om liv och död. Det är upprörande, spännande, romantiskt och omöjligt att sluta läsa.

Mer än så visste jag inte när jag började läsa, och ärligt talat hade jag nog inte ens läst den sista raden. Hade jag gjort det, och hade jag vetat att det var en sci-fi-roman för unga vuxna hade jag nog backat trots alla hyllningar. Nu är jag iallafall glad att jag blev lite lurad att läsa, för visst sjutton är det en spännande historia! Hela framtidsgrejen känns främmande för mig men trots den stora plats den tar i boken känns den inte avgörande.

Jag gillar Katniss från början och det är väldigt spännande att följa henne. Det var iallafall spännande tills jag läste de tre första orden i en recension av del 2 och därmed fick en stor del av Hungerspelen spoilad (Läs inte ens på baksidan av del 2 innan du har läst ut ettan!). Därför tänker jag inte skriva så mycket om Fatta eld, som den andra boken heter, men jag rekommenderar dem båda. De är spännande, snabblästa och lite annorlunda, och ibland räcker det som bra underhållning. Tredje boken är jag dock inte jättesugen på eftersom jag har blivit rätt mätt på historien.

Jag hinner dock tröttna på Katniss efter ett tag eftersom hon är så himla präktig och duktig. Herregud, hon är ju bara 16 år gammal! I en normal tonårings huvud brukar det mesta handla om jag, jag, jag, men Katniss är så himla bra på att hålla huvudet kallt och värdera andras liv framför sitt eget eftersom de är med goda personer. Bah, säger jag.