Boken med världens längsta titel

Sommaren 2008 separerade Alex Schulman från kvinnan han hade gift sig med bara något år tidigare. Han packade två resväskor och lämnade deras gemensamma lägenhet utan att veta vart han skulle ta vägen.  Stegen tog honom till krogen där han tog en öl och försökte gömma sina väskor för att slippa svara på frågor om vart han var på väg.

Det han inte visste var att han via otaliga bastutimmar, drinkar med ytliga bekanta, en oinredd andrahandsetta och en kräftskiva var på väg till Amanda, kvinnan som han är övertygad om att hon är för bra för honom men som han ändå lyckas charma utan att förstå hur det gick till. Ett år senare föds deras dotter Charlie.

Jag har följt Schulmans olika bloggar i flera år och har inga planer på att sluta läsa. Jag delar inte alltid hans humor och jag tycker att han ibland har varit onödigt elak men herregud vad han kan skriva. Hans språk är beskrivande, levande och både rakt och detaljerat. Boken är som en radda av de bästa blogginläggen samlade på rad, vilket är ett bra betyg. Efter att ha läst första sidan kunde jag inte sluta läsa och ett par timmar senare var den slut. Min tråkiga, tråkiga lässvacka var äntligen över och jag har den här vackra berättelsen att tacka för det.

Jag tyckte även mycket om ”Skynda att älska” om pappa Schulman, men nu är det dags att släppa sargen och börja skriva fiktion, Alex!

7 kommentarer

Filed under Lästa böcker

7 responses to “Boken med världens längsta titel

  1. Pingback: Tweets that mention Boken med världens längsta titel | Bokbiten -- Topsy.com

  2. Måste erkänna att mediabilden Alex Schulman står i vägen för mig. Trots dina fina ord om denna och alla hyllningar för hans bok om sin pappa så känner jag fortfarande ett oerhört motstånd mot att läsa honom.

    • Bokbiten

      Fördomar är till för att utmanas! Jag har mycket svårt för Björn Ranelid av en väldig massa skäl men bestämde mig ändå för att läsa en bok av honom för några år sen. Första tredjedelen ungefär hörde jag hans röst läsa högt för mig inne i huvudet men sen släppte det och jag tyckte faktiskt att boken var bra. Inget mästerverk på något sätt, men helt ok och mycket bättre än jag hade kunnat tänka mig.

      Så, ut och köp/låna Alex böcker nu!

  3. *skratt* Gillar din entusiasm!

  4. Visste att du skrivit om detta när jag såg ditt signerade ex hos A-K. Lite avis köpte jag mitt eget ex (dock utan snirkligt namn i svart bläck) och nu samma här – det verkar lovande, kanske till och med oslagbart! Hans förra bok var som varm choklad med rom. Och vispgrädde. Man vill ha med. Och yes, fiction vore helt klart nästa steg. Bra där!
    Kram Anna

  5. Pingback: Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött..

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s