Att det kan vara så omöjligt att bli av med en kärlek som ingen vill ha

I Suzanna Dilbers Dubbelexponering får vi följa två otrohetshistorier berättas från var sitt håll:

Stockholmsmamman har alltid kontroll över allt i sin värld; sitt jobb, hemmet, barnen och det snart 17-åriga äktenskapet. Ja, eller det är vad hon tror. När hon får reda på att hennes man har en älskarinna rämnar den perfekta världen. Hon dricker först alldeles för mycket vin men handlar sen nästan irriterande rationellt: Hon väntar på att mannen ska komma hem, skäller ut honom, packar sin väska, lämnar barnen hos mannen och åker till en kompis.

Skådespelerskan lägger det mesta av sin vakna tid på att att vänta på att den gifte mannen hon har ett förhållande med ska höra av sig till henne. All kommunikation sker på hans villkor och hon försöker verka oberörd och planerar i detalj hur lång tid han ska behöva vänta på att hon ska svara på hans meddelanden och telefonsamtal. Hpn väntar alltså bort stora delar av sitt liv och känner sig ensam på sin kammare utan att riktigt ha kraften att ta sig ur situationen.

Dubbelexponering är Suzanna Dilbers debutroman och titeln syftar på effekten som blir när två bilder hamnar på varandra i fotoframkallning. Berättelserna går hela tiden parallellt och blinkar till varandra och kapitlen som handlar om varannan kvinna i taget heter Bild 1A, Bild 1B, Bild 2A o.s.v för att visa att man kan se olika saker i samma bild beroende på vad man letar efter (gissar jag). Jag gillade boken i stort och tycker framförallt mycket om språket. Det driver hela tiden handlingen framåt samtidigt som det bitvis är väldigt vackert. Dialogerna är väldigt trovärdiga och känns naturliga, vilket kanske hör samman med författarens skådespelarbakgrund – hon har ju läst massor av manus bestående till stor del av just dialoger.

Tyvärr är jag inte odelat positiv till boken. Långa stycken av den är kursiverade och min hjärna börjar automatiskt skumma texten. Detta medför att jag aldrig får lika bra grepp om älskarinnan som om frun. Frun å sin sida är dels störande rationell i sitt handlande och dels fruktansvärt nedvärderande mot de gotlänningar hon kommer i kontakt med en bra bit in i boken. De är ”antingen halvfeta eller sjukpensionärer” och hon ”börjar fundera på hur vanligt inavel är i dagens Sverige”. Hon blir därmed en onödigt superstereotypt innerstadscool. Hon är också antingen stencool eller en blöt gråtande trasa.

Sammantaget tycker jag att det här är en bra roman, framförallt sett till att det är en debut. Jag hoppas att Suzanna Dilber fortsätter skriva och att hon i nästa bok kanske mjukar upp karaktärerna lite och gör dem mindre stereotypa samt skippar det här med kursiveringen. Det är bara att inse att när man har kursiverat så mycket att man istället måste feta stilen här och där för att markera extra ja, då har man kursiverat för mycket.

Ikväll hade boktipset.se ordnat en virtuell bokcirkel där vi diskuterade boken (även författaren var med) och här kan du läsa ikapp om du missade. Obs! Det är en hel del spoilers i våra frågor och kommentarer, så läs boken först.

Enligt O och Spetsig har också recenserat men avslöjar betydligt mer än jag om handlingen. Jag har medvetet hållit inne med en hel del grejer som jag gillade att upptäcka när jag läste boken.

Recensionsex från Forum. Finns att köpa på Adlibris och Bokus.

Advertisements

Lämna en kommentar

Filed under Lästa böcker

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s