Hur man tar sig igenom Anna Karenina på 3,5 h

Min bokcirkel hade – precis som tidigare somrar – dubbeltema som sträckte sig från juni till augusti. Vissa år har vi haft böcker som har hört ihop och andra har det bara varit två aktuella eller klassiska böcker vilka som. I år valde vi kärleksromanernas kärleksroman Anna Karenina och en kärleksroman av nyare snitt; valfri Harlequinbok.

Anna Karenina visade sig vara en tjock bok. En mycket tjock bok till och med. Jag lånade ett inbundet ex på biblioteket och den blev liggande hemma rätt länge innan jag ens högg in på den. Den var så fysiskt tung (och dessutom instabil i ryggen eftersom den var så välläst) att jag hade velat sitta i en sån där skolbänk med lutande bänkskiva för att kunna läsa bekvämt. Det blev några timmars kämpande hemma vid köksbordet men sen gav jag upp.

Inte nog med att den var fysiskt tung utan det var helt enkelt för mycket text för att jag skulle orka ta mig igenom den. Så många namn, pesoner, bihandlingar och sidor. Nej, efter något hundratal sidor gav jag upp. Eftersom det var en bokcirkelbok och jag aldrig tidigare har läst Tolstoy ville jag ändå inte ge mig helt. Lyckan var därför stor när jag hittade Anna Karenina som ljudbok streambar direkt från Stockholms stadsbiblioteks hemsida – dessutom i något slags lättläst version och därför bara 3,5 timme lång. Perfekt! Boken klämdes på en kväll och nu kan även jag de stora dragen (ja, jag inser att mycket är bortrationaliserat när man klämmer in 878 sidor på 3,5h ljudbok) i berättelsen om Anna Karenina och greve Vronskij.

Harlquinboken jag läste – Hjärta av guld av Margaret McDonagh – var i och för sig väldigt snabbläst, men tyvärr var den precis så smetig och förutsägbar som jag hade fasat för. Jag läste en del såna här böcker i mina tonår och tyckte väl att de var helt ok då, men jag har aldrig varit något stort fan. När jag nu läste en i vuxen ålder slog det mig snabbt vad det var som störde mig så: Övertydligheten. Ingenting anades eller stod mellan raderna, utan allt var uttalat, övertydligt och överdrivet. De snygga karaktärerna var så vansinnigt snygga, den elake expojkvännen var så vidrigt elak (inte nog med att han var otrogen, han lyckades dessutom smitta hjältinnan med HIV), den fattiga tjejen så extremt fattig (hon köpte en liten stuga för att ha någonstans att bo, och självklart var det enda hon hade råd med en stuga i så dåligt skick att taket blåste av och hela huset blev vattenskadat i en regnstorm) och attraktionen huvudpersonerna så stark att de inte kunde vara i samma rum utan att uttryckligen förbjuda kroppskontakt sinsemellan.

Nej, varken ryska klassiker eller nutida smetig kärleksroman verkar vara nåt för mig. Tur att det finns mellanting – lagom är ju tydligen bäst.

1 kommentar

Filed under Lästa böcker

One response to “Hur man tar sig igenom Anna Karenina på 3,5 h

  1. Själv älskade jag Anna Karenina när jag läste den (gick i gymnasiet), Harlequin ger jag däremot inte mycket för…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s