Hej läsplatta!

Jag har en iPad som jag har läst en del eböcker på, men i ärlighetens namn är den inte speciellt bra för det ändamålet. Det blänker i skärmen, jag får ont i handlederna av tyngden och dessutom har jag svårt att fokusera på läsningen när jag har hela internet två klick bort. Det är mycket svårt att bortse från Twitter-, Facebook- och Instagramuppdateringar som blinkar till…

Nu har jag äntligen fått tummen ur och köpt en läsmaskin som endast och bara är till för att läsa böcker på! Efter lite surfande föll valet på en Kobo Glo. Jag har bara ägt den några dygn men är redan helt fast. Den är fantastisk! Liten och smidig, skön att hålla i, inget skärmblänk, lagom kontrast för att ögonen ska må bra och inbyggd belysning så att man kan läsa i mörker också (smidig att slå på/av och justera ljusstyrkan). Den är kopplad till Kobos egen butik som jag ännu inte har testat att köpa något ifrån, men det är också busenkelt att ladda ner böcker från Adlibris/Bokus/Dito eftersom den läser både epub och pdf. Efter lite Adobemicklande är det även smidigt att låna eböcker på biblioteket.

Dock: en bok är en bok och det absolut bästa formatet är papper. Elektronisk läsning är supersmidig med tanke på distribution och hur lätt det är att bära med sig många böcker men jag tror att pappersboksläsningen kommer att leva kvar ett bra tag till. Känslan, doften, bläddrandet är svårt att ersätta med en liten manick, hur fin och smidig den än må vara.

Annonser

4 kommentarer

Under #blogg100

Precis just så

20140114-104317.jpg

Lämna en kommentar

14 januari 2014 · 10:43

Vi kör en enkät, ok?

Hittade den här hos Julia Skott:

Senast köpta inbundna bok: Från Holmes till Sherlock av Mattias Boström. Äntligen! Den stod på min lista över ”tillåtna böcker att köpa” på bokmässan, men rätt att jag träffade författaren flera gånger och passerade Piratförlagets monter en miljon gånger (den är enorm och ligger mitt i stora mässhallen, dvs omöjlig att missa) blev det aldrig att jag boken. Härom helgen passerade jag Science fictionbokhandeln i Gamla stan och kom på att Mattias nog var där och signerade just då. Det var han. 

Senast köpta pocketbok: Under det rosa täcket av Nina Björk. I ärlighetens namn mest för att jag hade fått en rabattkupong och för att jag ville komma över den snygga tygkassen som kom på köpet (somebody STOP me! Jag har miljoner tygkassar). Men hey, det är onekligen en klassiker och jag har inte läst den.

Favoritgenre: Jag fegar och säger ”roman” och låter då ”kriminalroman” hänga med som något slags undertitel.

Favoritbokhandel: Tyvärr är jag en dålig dålig bokkonsument. Köper nästan alla mina böcker via nätet rätt att jag ju vill att de fysiska butikerna ska leva kvar. Skärpning, Carina!

Favoritbibliotek: Stadsbiblioteket på Sveavägen är ju superpampigt, men Plattanbiblan har bättre läge, roliga aktiviteter och lite nytt tänk.

Favoritplats att läsa (i hemmet): Stora härliga fåtöljen med stora härliga myspallen med stora härliga temuggen jämte mig. Ja, ni fattar. ”Stor och härlig” är poppis. Passar även in på mina katter som gärna får vara med och sällskapa när det ska läsas.

Favoritplats att läsa (utanför hemmet): På tåg. Åtminstone i teorin. Tanken på dudunkdudunkdudunk-ljud och flera timmar av ingenting annat att göra än att läsa, tänka, sova och titta ut genom fönstret är ju helt ljuvlig. Tyvärr blir jag dock rätt illamående om jag tittar ner i en text för länge medan tåget kränger fram i hundratals kilometer i timmen, så det slutar ofta med en podcast och mobilfippel.

Fem författare du alltid köper i inbundet format: Kommer bara på Kristina Ohlsson. Inte nog med att hennes böcker är superbra; de är också meget snygga.

Bästa lässnackset: Cheese chruncherz? Ni vet såna där smala hårda ostbågar.

Bästa läsdrycken: Te. (Dock ej om det finns ostbågar, för då passar cola eller vin bättre)


Bästa bakgrundsljudet vid läsning: Kattspinn, regn, blåst eller vågskvalp. 


När på dygnet läser du helst? Eftermiddag och kväll.

Bästa bakfylleläsningen: Dussindeckare alt tidning.

Bästa kollektivtrafikläsningen: Någonting i Excessformat.

3 kommentarer

Under Boksnack

Bokporr deluxe

9789113050539_200_akademimordenSå här i Nobeltider skrivs det en väldig massa om Alice Munro. Alltså behöver inte jag också avhandla henne va? Bra, för noveller är inte min grej om jag ska vara ärlig.

MEN jag har nåt annat viktigt att avhandla: Martin Olczaks Akademimorden. Precis som man kan gissa av namnet är det en deckare med koppling till Svenska Akademien. Boken börjar med att ständige sekreteraren skjuts ihjäl med ett 150 år gammal vapen i Berzeeli park. Trots att resten av ledamötena hårdbevakas fortsätter de trilla av pinn en och en framför näsan på en förbryllad poliskår.

Nej, någon avancerad deckarhistoria är det egentligen inte, det här, och upplösningen har lite väl mycket Lisbeth Salanderwannabekänsla över sig för att kännas helt spännande men det finns massor att tycka om iallafall. Boken är uppenbarligen skriven av en bokälskare för andra bokälskare och jag hittar litterära referenser här och där. En av huvudpersonerna är antikvariatägare och letar ständigt efter fina gamla utgåvor:  

Han fattade den med båda händerna, lät fingrarna glida över det marmorerade pärmpappret, över det gröna halvklotbandet, över ryggtiteletiketten som framställts av rött och ockrafärgat getskinn. Därefter slog han upp bokens titelsida och granskade kolofontexten med stor noggrannhet.
– 1:a upplagan, 1:a tryckningen, 1:a-3:e tusendet. Han viskade fram orden, andaktsfullt, som vore de versrader i en bön.

Ja men ni hör ju! Boken kryllar av sånt här. Bokporr! Istället för att skriva att ett rum var var ”fullt av böcker” uttrycks det:

Hyllplanen var till bredden fyllda med rara publikationer och bokverk, Hedbergsband och klotryggsband, kalvskinnsryggar och stämpelpressade mönster och guldornament.

 I ett sökande efter motiv hos en eventuell mördare låter ett samtal så här:

– Vadå för dispyter?

– Var ska jag börja? De grälade om det mesta. Mallarméuttolkarnas betydelse för den postmodernistiska lyriken. Jorge Luis Borges politiska ställningstaganden. Den magiska realismen i sydamerikansk sjuttiotalslitteratur. Men framför allt hade de väldig olika syn på hur Svenska Akademiens arbete ska bedrivas.

– Postmodernistisk lyrik? Sjuttiotalslitteratur?

– Ja.

– Det låter inte som blodiga knivfajter precis.

– De är framstående litteraturprofessorer, inte Hells Angels-medlemmar. De bråkar annorlunda, men lika våldsamt skulle jag säga.

Mycket roligt, tyckte jag.

Martin Olczak är ett nytt  namn för mig, men han har tydligen både skrivit barnböcker, TV- och filmmanus förut. Skriva kan han utan tvekan, men jag undrar hur hans berättande funkar om han skulle skriva en bok där en lite halvsvag story inte får vägas upp av allt bokigt? Akademimorden är i vilket fall som helst en pärla för alla boknördar.

Utgiven hos Norstedts, och finns att köpa bland annat hos Adlibris och Bokus.

2 kommentarer

Under Lästa böcker

På väg

Var vaken sent och fixade med packning och nagelfix, vågade knappt somna eftersom det var uppstigning i svinottan och morgon-Carina inte är att lita på men är nu iallafall på plats i tysta avdelningen på det kulturtantspackade (it takes one to know one) direkttåget mot Göteborg och bokmässan. Trött som en zombie men ändå helt speedad.

Nu kör vi!

20130926-083920.jpg

4 kommentarer

Under Lästa böcker

Ja för sjutton. Let’s!

20130604-153015.jpg

3 kommentarer

04 juni 2013 · 14:30

Hang in there, HP!

Igår var det söndag och solen sken. Jag hade sovit sjukt dåligt på natten och skulle nog behöva en omgång frisk luft för att piggna till och bli av med huvudvärken som hade kommit på köpet med sömnbristen. Det fanns alltså planer på att gå ut och det fanns planer på att checka av diverse punkter på hemmatodolistan (jodå, jag har listor för allt – dock inte alltid på papper). Anyway, av dessa planer blev intet eftersom jag fick idén att småbörja lite på Bubble, tredje och sista delen i Anders de la Mottes serie (första delarna heter geim och buzz). Efter att ha läst de två första böckerna borde jag ju ha vetat bättre. Det här är ingen bok man läser ett par sidor i taget i, utan det enda som funkar är sträckläsning.

Första boken börjar med att huvudpersonen HP hittar en flashig mobil på ett tågsäte och när han plockar upp den får han ett meddelande som undrar om han vill spela ett spel och utan att tänka efter speciellt länge har han svarat ja och därmed rört till sitt liv mer än han hade tänkt sig. I Spelet får han uppgifter av varierande svårighetsgrad att lösa och gränsen för vad han kan tänka sig att göra förskjuts längre och längre. Riskerna blir större och större men hur sjutton ska han ta sig ur Spelet?

Rebecca jobbar som polis och börjar hitta märkliga meddelanden gömda där ingen annan än hon har tillträde. Håller hon på att bli galen eller är det någon som försöker säga henne något?

Deras vägar möts så klart på olika håll och historien rusar på i en enormt fart. Det blir biljakter, konspirationsteorier, sprängdåd, svek, lögner och en stor dos paranoia. Det hela blir extremt overkligt och överdrivet men det är ändå helt omöjligt att sluta läsa.

HP och Rebecca får varannat kapitel och språket ändras en hel del beroende på vems kapitel det är. Rebeccas berättande är iofs bitvis tempofyllt men ändå ganska vanligt (på ett bra sätt). HPs däremot går ännu fortare och är fullproppat av slang, försvenskade engelska ord och en massa speltermer. Jag gillar greppet men tycker att HPs texter känns irriterande krystade och inte så coola som de nog är tänkta att vara.

Jag läste någonstans att böckerna skulle filmas och jag tror att storyn kommer att göra sig bra på vita duken. En rafflande thriller (eller flera) lär det bli.

image
image
image

1 kommentar

Under Lästa böcker