Bokporr deluxe

Så här i Nobeltider skrivs det en väldig massa om Alice Munro. Alltså behöver inte jag också avhandla henne va? Bra, för noveller är inte min grej om jag ska vara ärlig.

MEN jag har nåt annat viktigt att avhandla: Martin Olczaks Akademimorden. Precis som man kan gissa av namnet är det en deckare med koppling till Svenska Akademien. Boken börjar med att ständige sekreteraren skjuts ihjäl med ett 150 år gammal vapen i Berzeeli park. Trots att resten av ledamötena hårdbevakas fortsätter de trilla av pinn en och en framför näsan på en förbryllad poliskår.

Nej, någon avancerad deckarhistoria är det egentligen inte, det här, och upplösningen har lite väl mycket Lisbeth Salanderwannabekänsla över sig för att kännas helt spännande men det finns massor att tycka om iallafall. Boken är uppenbarligen skriven av en bokälskare för andra bokälskare och jag hittar litterära referenser här och där. En av huvudpersonerna är antikvariatägare och letar ständigt efter fina gamla utgåvor:  

Han fattade den med båda händerna, lät fingrarna glida över det marmorerade pärmpappret, över det gröna halvklotbandet, över ryggtiteletiketten som framställts av rött och ockrafärgat getskinn. Därefter slog han upp bokens titelsida och granskade kolofontexten med stor noggrannhet.
– 1:a upplagan, 1:a tryckningen, 1:a-3:e tusendet. Han viskade fram orden, andaktsfullt, som vore de versrader i en bön.

Ja men ni hör ju! Boken kryllar av sånt här. Bokporr! Istället för att skriva att ett rum var var ”fullt av böcker” uttrycks det:

Hyllplanen var till bredden fyllda med rara publikationer och bokverk, Hedbergsband och klotryggsband, kalvskinnsryggar och stämpelpressade mönster och guldornament.

 I ett sökande efter motiv hos en eventuell mördare låter ett samtal så här:

– Vadå för dispyter?

– Var ska jag börja? De grälade om det mesta. Mallarméuttolkarnas betydelse för den postmodernistiska lyriken. Jorge Luis Borges politiska ställningstaganden. Den magiska realismen i sydamerikansk sjuttiotalslitteratur. Men framför allt hade de väldig olika syn på hur Svenska Akademiens arbete ska bedrivas.

– Postmodernistisk lyrik? Sjuttiotalslitteratur?

– Ja.

– Det låter inte som blodiga knivfajter precis.

– De är framstående litteraturprofessorer, inte Hells Angels-medlemmar. De bråkar annorlunda, men lika våldsamt skulle jag säga.

Mycket roligt, tyckte jag.

Martin Olczak är ett nytt  namn för mig, men han har tydligen både skrivit barnböcker, TV- och filmmanus förut. Skriva kan han utan tvekan, men jag undrar hur hans berättande funkar om han skulle skriva en bok där en lite halvsvag story inte får vägas upp av allt bokigt? Akademimorden är i vilket fall som helst en pärla för alla boknördar.

Utgiven hos Norstedts, och finns att köpa bland annat hos Adlibris och Bokus.

Annons

På väg

Var vaken sent och fixade med packning och nagelfix, vågade knappt somna eftersom det var uppstigning i svinottan och morgon-Carina inte är att lita på men är nu iallafall på plats i tysta avdelningen på det kulturtantspackade (it takes one to know one) direkttåget mot Göteborg och bokmässan. Trött som en zombie men ändå helt speedad.

Nu kör vi!

Ja för sjutton. Let’s!

Hang in there, HP!

Igår var det söndag och solen sken. Jag hade sovit sjukt dåligt på natten och skulle nog behöva en omgång frisk luft för att piggna till och bli av med huvudvärken som hade kommit på köpet med sömnbristen. Det fanns alltså planer på att gå ut och det fanns planer på att checka av diverse punkter på hemmatodolistan (jodå, jag har listor för allt – dock inte alltid på papper). Anyway, av dessa planer blev intet eftersom jag fick idén att småbörja lite på Bubble, tredje och sista delen i Anders de la Mottes serie (första delarna heter geim och buzz). Efter att ha läst de två första böckerna borde jag ju ha vetat bättre. Det här är ingen bok man läser ett par sidor i taget i, utan det enda som funkar är sträckläsning.

Första boken börjar med att huvudpersonen HP hittar en flashig mobil på ett tågsäte och när han plockar upp den får han ett meddelande som undrar om han vill spela ett spel och utan att tänka efter speciellt länge har han svarat ja och därmed rört till sitt liv mer än han hade tänkt sig. I Spelet får han uppgifter av varierande svårighetsgrad att lösa och gränsen för vad han kan tänka sig att göra förskjuts längre och längre. Riskerna blir större och större men hur sjutton ska han ta sig ur Spelet?

Rebecca jobbar som polis och börjar hitta märkliga meddelanden gömda där ingen annan än hon har tillträde. Håller hon på att bli galen eller är det någon som försöker säga henne något?

Deras vägar möts så klart på olika håll och historien rusar på i en enormt fart. Det blir biljakter, konspirationsteorier, sprängdåd, svek, lögner och en stor dos paranoia. Det hela blir extremt overkligt och överdrivet men det är ändå helt omöjligt att sluta läsa.

HP och Rebecca får varannat kapitel och språket ändras en hel del beroende på vems kapitel det är. Rebeccas berättande är iofs bitvis tempofyllt men ändå ganska vanligt (på ett bra sätt). HPs däremot går ännu fortare och är fullproppat av slang, försvenskade engelska ord och en massa speltermer. Jag gillar greppet men tycker att HPs texter känns irriterande krystade och inte så coola som de nog är tänkta att vara.

Jag läste någonstans att böckerna skulle filmas och jag tror att storyn kommer att göra sig bra på vita duken. En rafflande thriller (eller flera) lär det bli.

Pocketdags för Esters antiloper

Jag såg på Facebook härom dagen att Ester Roxbergs fantastiska Antiloper äntligen har kommit i pocketutgåva (och en mycket snygg sådan). Hoppas att den därmed får ett litet uppsving igen.

När jag läste den för något år sen blev jag helt betagen. I boken får vi följa gymnasiebästisarna Ellen och Agnes som står varandra så där nära som bara tonåringar kan. Agnes är berättarrösten och som läsare förstår man redan i början av berättelsen att något kommer att gå riktigt fel. Ellens brev och lappar blir allt mörkare och mer och mer förtvivlade och Agnes står vid sidan om och kan inte göra något alls.

Oj, vilken gråtfest det här var, men herregud vilken läsvärd gråtfest.

 

Finns bland annat att köpa på Adlibris (danskt band och pocket), Bokus (danskt band och pocket) och Fritz & Ståhl (danskt band). 

Ro hit medaljen!

Idag har jag varit i centrala delarna av huvudstaden utan att besöka en enda bokreabutik.

Slut på meddelandet.

Nick & Norahs oändliga låtlista av Rachel Cohn och David Levithan

Nick och Norah träffas en natt på en konsert och innan de ens har presenterat sig för varandra står de och hånglar. Nick behöver en låtsasflickvän i några minuter och det passar Norahs planer alldeles utmärkt. Ingen av dem hade dock väntat sig Kyssen med stort K, vilket så klart krånglar till saker och ting. Vi får sen följa dem genom New York-natten med musik, fulla kompisar, idiotiska ex, bilar som inte startar, en kazakiskt taxichaufför, smuliga Oreos mer hångel. Det är ungefär hela storyn, men den går i ett rasande tempo där Rachel Cohn och David Levitan låter Nick och Norah berätta i varannat kapitel.

Det här är en underbar bok full av populärkulturella referenser, humor, kärlek och vänskap. Rätt att jag så klart vet både att det är fiktion och väldigt långt från verkligheten och att Carina 18 år hade varit alldeles för osäker för att uppskatta hela äventyret kan jag ändå inte låta bli att många gånger under läsningen önska att jag var 18 år och på drift i New York.

Dessutom: Kan man annat än älska en bok vars tacksida är i form av en låtlista?

Det har bloggats en massa om boken tidigare. Bland annat två gånger av Bokhora, hos Boktoka, hos Hyllan och hos Tonårsboken. I Sverige är den utgiven av X Publishing och den finns att köpa hos bl.a. Adlibris, Fritz Ståhl och Bokus (på engelska).

Himlen börjar här av Jandy Nelson

Sjuttonåriga Lennie har en väldigt nära relation till sin mer utåtriktade syster Bailey och de delar det mesta med varandra. När Bailey helt utan förvarning dör och Lennie blir lämnad kvar med mormor och morbror blir hon så klart chockad, deprimerad och förtvivlad. Vem är Lennie utan Bailey att spegla sig emot? Hur länge kommer lakanen i Baileys säng dofta av henne?De vanliga tonårsbekymren med vänskap, gemenskap, utanförskap och kärlek tar ju liksom inte paus bara för att ens storasyster går och dör. 

Det här må låta som en eländes elände-bok, men det är det verkligen inte. Det är visserligen eländigt med en systers bortgång i en redan trasig/annorlunda familj, men boken blir ändå alldeles alldeles underbar. Karaktärerna är fantastiska, dialogerna bitvis riktigt roliga och berättelsen snurrar framåt utan att bli så där smetig och svulstig som det så lätt kan bli när det handlar om så starka känslor som sorg, kärlek och passion. Jag både log, skrattade och grät när jag läste och jag skulle vilja utfärda varning om att inte börja läsa den här boken innan man har tid att läsa hela på en gång. Den är nämligen omöjlig att lägga ifrån sig.

Svenska Dagbladets Elise Carlsson skrev härom dagen en väldigt intressant artikel om crossoverlitteratur som vinner mark. Himlen börjar här av Jandy Nelson är ett lysande exempel på en bok i den genren. Den må klassas som ungdomsbok och kanske vara skriven med en yngre målgrupp i tankarna, men jag som 37-åring kände mig inte överårig när jag läste den.

Dessutom: Oj, vilket fint omslag!

Recensionsex från Gilla böcker.

It’s alive!

Herregud vilken lässvacka jag hade i höstas! Det hände att jag tog upp en bok, försökte läsa en halv sida men sen la bort den igen och istället ägnade tiden åt Twitter, Facebook, Quizkampen, TV-tittande… you name it. Jag tappade boksugen helt och kunde därför heller inte förmå mig att blogga. Nu är läslusten tillbaka och jag har startat upp en 2013-lista som har fått några titlar på sig. Recensioner kommer nog så småningom, men för att sparka igång den här sovande bloggen börjar jag med en gammal enkät som jag återupplivar:

DAGENS..

Outfit: Kjol, stickad tröja, mönsterstickade strumpbyxor och stövlar. Svart svart svart.
Humör: Helt ok.
Tanke: Vart tog onsdagen vägen?
Frukost: Dåligt nog ingen alls. Frukost är mitt absolut sämsta mål eftersom jag är så sjukt morgontrött.
Bok: Bubble av Anders de la Motte som jag googlade i eftermiddags eftersom jag vill läsa den NU. Har trilogins första två delar i Excess och får snällt vänta någon månad till om jag vill att trean ska matcha snyggt i bokhyllan.
Låt: Men åh med Nord & Syd som ramlade in i Spotifyinboxen i helgen. Tål att lyssnas på om och om igen.
Hurra: För att jag äntligen hann luncha med en efterlängtad vän idag.  
Bu: För att ovan nämna efterlängtade vän flyttar utomlands om några dagar.
Längtan: Smarrkvällsmat på Voltaire och sen Äta Sova Dö på bio. Yay för att jag strax blir upphämtad för att göra just det.
Önskan: Att årstider innehållande barmark och dagsljus snart är här.

Margots kloka ord

När Margot Wallström berättade om sitt arbete och Bengt Ohlsson beklagade sig lite över att han hade varit konstant kissnödig när han var med henne på kontoret eftersom hennes schema var hektiskt svarade hon med en klok lärdom alla som jobbar på EU och FN snabbt blir varse:

Ser man mat äter man. Ser man en stol sätter man sig. Ser man en toalett använder man den. Man vet nämligen aldrig när chansen kommer nästa gång.

Stämmer rätt bra på bokmässan också, skulle jag säga.