Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren

Ärligt talat: Inte alls min genre. Visst, jag har börjat läsa ungdomsböcker, men häxor, vampyrer och zombies göre sig icke besvär. Jag stannar gärna i den här vanliga världen – med levande människor av kött och blod – när jag läser böcker.

Cirkeln blev dock en så stor snackis att jag omöjligt kunde motstå den, så en varm sommardag tog jag med mig min den tjocka inbundna boken till sjön och började läsa. Hade inte grannarna på stranden spelat M.I.G. hade jag nog läst större delen av boken i en sittning, men eftersom jag är en mycket nyfiken själ som älskar frågesport var det helt omöjligt att låta bli att lyssna på frågorna som minglade runt i grannsällskapet. Well, som tur är kom det fler varma och lediga läsdagar efter den.

Handlingen i boken bör vara välkänd vid det här laget; ungdomar som inte känner varandra eller umgås i samma kretsar börjar drömma konstigt och hamnar till slut i ett möte där de får reda på att de är utvalda. Därefter börjar kampen mellan gott och ont med intriger, knep, slagsmål, blod och dör.

Jag gillar den här boken som sjutton! Inte så mycket för själva häxdelarna så mycket egentligen utan mest för att karaktärerna är så trovärdiga. De är härligt tonårs-ego på ett sätt som vanliga tonåringar är, de fattar inte alltid rätt beslut (men jag förstår oftast varför de gör som de gör), de kommer inte alltid speciellt bra överens sinsemellan (självklart inte – flera av dem tyckte illa om varandra redan innan de hade sagt hej första gången) men de är ändå rätt sympatiska. De vanliga tonåringar med ovanliga förmågor, och i takt med att de förstår sina förmågor utvecklas de i rimlig takt. Dessutom gillar jag författarnas sätt att ha ihjäl folk lite till höger och vänster; man kan inte vara det minsta säker på vem som är den verkliga hjälten som står som segrare på slutet.

Cirkeln är första delen i en trilogi och den är spännande som sjutton. När jag väl fick läsro plöjde jag den sådär underbart besatt som man gör med riktigt bra böcker. Hur den är skriven rent språkligt har jag ingen aning om, eftersom handlingen matade på i högt tempo och sa åt mig att bläddra bläddra bläddra. Det är alltså ingen bok man läser eftertänksamt och njuter av finurliga eller vackra formuleringar, utan det är spännande sträckläsning från början till slut. Andra delen som heter Eld kommer under 2012 och jag står först i kön den dagen den släpps!  (Jag kan till och med eventuellt ha försökt skicka hem ena författaren från en fest med orden ”hem och skriv med dig!” men eftersom det inte finns några vittnen har det säkert inte hänt.)

Några av alla bloggare som har recenserat Cirkeln är Dagens bok, Bokhora, Lingonhjärta och Feuerzeug. Dessutom recencerade DN:s Jonas Thente boken med besked – att en recension av en ungdomsbok hamnar på DN Kulturs förstasida och dessutom får stort uppslag på dn.se är väldigt väldigt ovanligt.