I Vladimir Nabokovs klassiska Lolita från 1955 får vi träffa den medelålders Humbert Humbert som gifter sig med en kvinna för att komma nära hennes tolvåriga dotter och sedan tar med den unga nymfetten Dolores/Lo/Lolita på en kärlekskantad roadtrip.
Lolita är en mycket fascinerande bok. Samtidigt som den är alldeles vidrigt obehaglig blir jag ändå fascinerad, bunden och intresserad av att läsa mer mer mer. Språket är fint och fullt av vackra formuleringar och berättelsen innehåller inga grova ord eller egentliga sexskildringar. Det mest obehagliga är Humberts tankar; hur han egentligen mest tycker att han är väldigt kärleksfull mot sin Lolita samtidigt som han vet att det han gör är fel. Jag blir dock aldrig klok på om han verkligen förstår att han gör fel, handlar omoraliskt och begår övergrepp mot stackars Lolita eller om han bara har hört det tillräckligt många gånger för att delvis ha övertygat sig själv.
Tre veckor efter att jag läste boken dyker en episod fortfarande upp hos mig då och då; när den unga Lolita precis har träffat Humbert för första gången och har fått skräp i ögat. Han berättar för henne hur en schweizisk bondmora skulle ha gjort och visar sen hur han kan ta bort skräpet ur hennes öga med sin tunga. Hu, den bilden förföljer mig!
55 år efter att Lolita gavs ut kom Sara Stridsbergs Darling river med undertiteln Doloresvariationer. Här möter vi Lo
som är ute på bilresa med sin pappa, Dolores på väg till Alaska där hon ska föda sitt barn, en mor som reser utan sitt barn och en apa i en bur som tränas ihärdigt i att teckna av en man som blir mer och mer besatt av apan och sin relation till henne.
Teman som övergrepp, resor och beroenderelationer återkommer från Lolita men Darling river är ändå helt annorlunda. Där Nabokov bygger upp obehag av känslor och stämningar vräker Stridsberg på med fett, kroppsvätskor, otvättade kön och detaljerade sexbeskrivningar. Ändå lyckas hon skriva på ett svepande sätt som gör boken förvånansvärt snabbläst och intressant, och jag låg vaken alldeles för sent en söndagnatt för att läsa färdigt den.
Lolita och Darling river var min bokcirkels sommarprojekt och båda böckerna är sådana som verkligen vann på att diskuteras. Jag klassar dem båda som väldigt bra och läsvärda för vem har sagt att det minnesvärda måste vara behagligt?
Bokbiten 
Två av de allra bästa, skulle jag vilja säga 🙂 Trots äcklet.
Har lite svårt för pretto-Sara, men Lolita är ju verkligen en sån bok jag tycker att jag BORDE ha läst så det borde jag nog försöka mig på. Trots temat.
Jag har inte läst något av Sara förut, men jag gillade verkligen Darling river – speciellt direkt efter Lolita.
Jag älskade Lolita och kände precis som du, när jag läste den tidigare i år. Otroligt hur man kan bli äcklad, fascinerad, hata och älska på samma gång. Och hur allt detta sammantaget kan beskrivas så vackert…
Har känt mig lite anti gentemot Stridsbergs bok, men jag kanske borde läsa den alltså?
Gör det! Har du dessutom läst Lolita kommer du nog att gilla den.
Försöker få fatt i Lolita, någon buse har lånat den från bibblan och lämnar inte tillbaka den
Jag länkade till det här inlägget i mitt senaste inlägg. Så du vet bara. 🙂 Tyckte det var så välskrivet.
Tack, vad snällt!
Mycket bra att bokcirkla inte bara Darling River utan även Lolita. Jag kan tänka mig att det gett mycket både att kunna diskutera och se dem ur varandras synvinklar. Jag minns ganska mycket av Lolita och har länge känt att det får räcka med den – oklart hur många gånger jag läste den i samband med uppsatsen – men nu så här drygt 10 år senare och med D R färskt i minne kanske det kunde vara dags. Men det tar ju lite emot också..
Bra inlägg, tack för tipset!