Nej, nu får det vara slut med offentligt litterärt gråtande för min del ett tag. Igår grät jag tillsammans med Emma och Dexter på tåget mellan Kristianstad och Stockholm och i eftermiddags var det kört igen när jag satt i skuggan nere på gården och läste om Maja och hennes elände och olyckor. Nu hugger jag istället in på Anne och Even Holts Flimmer som har blivit liggande oläst alldeles för länge. En deckare borde väl vara gråtsäker iallafall?